En kärlekshistoria

När jag gick i högstadiet fick vi i uppgift att skriva en bok, i min bok skrev jag bland annat om hur min mormor och morfar träffades. Det var mormor själv som berättade för mig och i torsdags letade jag reda på den här boken. Det var roligt att läsa och jag vill dela med mig av deras historia här.

1952 träffade min mormor Hildur Olofsson för första gången min morfar Erik-Folke Olsson. Mormor var då 18 år och var på besök hos sina kusiner i Stångviken över nyår. Det var bal på föreningshuset i Skärvången och mormor följde lite motvilligt med sina kusiner dit. Där blev hon uppbjuden av den tio år äldre Erik-Folke och de dansade några låtar tillsammans.
Sen tog det ett helt år innan de träffades igen, även då på bal i Skärvången. Då dansade de också några låtar och sen pratade de en stund. Efter det hördes de över telefon ibland och så skrev de brev till varandra. Mormor tyckte först att morfar var lite gammal, men sen så visade det sig att de hade så många gemensamma intressen och det dröjde inte länge fören de var ett par.

Påsken -54 kom morfar och hälsade på mormor i Olden och vid Valborg åkte de till Jamtli på majbrasan. Efter det följde mormor med morfar till Skärvången och Sörberget för första gången. Vid midsommar 1954 förlovade de sig och året efter gifte de sig den 24 juni i Rönneforskyrka. De var det första paret som vigdes i den nya kyrkan för den gamla hade brunnit ner året innan. Mormor var inte myndig när de gifte sig men eftersom hennes föräldrar inte hade något emot giftemålet så gick det bra. Efter bröllopet var det middag och bal på föreningshuset i Skärvången.

Den första tiden som gifta bodde mormor kvar i Olden, morfar jobbade som vikesmätare så han flyttade runt mycket och mormor var sjöldlärare i Olden. December -55 flyttade mormor till Skärvången och -56 flyttade hon och morfar in i en av de fyra lägenheterna i huset. De andra som bodde i huset i Sörberget var morfars föräldrar och hans systrar Anna-Stina och Britt-Karin och deras makar och barn. Som mest bodde det 16 personer i huset. Min moster Kristin föddes -56 och mormor och morfar fick sen sex barn tillsammans. Våren -58 köpte mormor och morfar gården och tog över.

Morfar drabbades av cancer och efter många års sjukdom gick han bort den 14 maj 1986. Mormor mindes att det var en tidig vår då han avled, för hon hade plockat påskliljor och satt vid hans sjuksäng.

Det känns bra att mormor och morfar är tillsammans igen!

Mormor

Igår kväll samlades flera från min släkt på sjukhuset för att säga hej då till mormor. Vi hade fått veta att hennes hjärnblödning var så allvarlig att hon inte skulle klara det. Mina föräldrar, min syster, mina mostrar, min morbror och mina kusiner fanns där vid hennes sida under hennes sista timmar.

Det gick 24 timmar efter hon hade åkt in på sjukhuset tills hon lämnade oss. Det gick fort men det känns bra att hon inte behövde lida länge. Men det gick för fort också, det hände alldeles för plötsligt, hon gick bort för tidigt och hon hade så många år kvar. Det känns så overkligt att hon är borta och just nu känner jag mig helt tom.

Sist jag träffade henne var bara för någon vecka sen. Jag och min syster hälsade på henne en kväll, vi satt i hennes soffa och klappade mina kusiners kattungar och mormor bjöd oss på glass och krusa. Hon var precis som hon alltid var och jag kunde aldrig tro att det var sista gången jag skulle träffa henne. 
Den kvällen lånade hon ut sin nystvinda till mig, jag har inte hunnit använda den något än och nu kommer jag aldrig kunna lämna tillbaka den till henne. 
Någon dag tidigare hade hon också pratat om att vi kunde ta fram hennes mammas spinnrock från sommarstugan och hon sa att jag gärna fick använda den om jag ville. Men vi hann inte det, det finns så mycket kvar som jag vill lära mig av henne, så mycket mer som jag vill dela med henne.

Jag har inte förstått än att hon är borta men jag saknar henne. Jag hoppas att hon har det bra där hon är nu, att hon mår bra och att hon får träffa morfar och Joel.

Här är bilder från min student förra året.

Karolin, Mamma, jag, Pappa, Elin & Momma.

Min mormor är en så otroligt vacker kvinna och hon lämnar ett stor tomrum efter sig.

Jag är så glad över att jag fått så många minnen med henne.
Kommer alltid minnas henne som en varm och underbar människa.

Älskade Mormor, Hildur Olsson vila i frid!

Lämna oss inte..

Den här bloggen har aldrig varit tänkt att handla så mycket om mitt privata liv, den är tänkt att handla om mitt intresse till ullförädling och fotografi. Men ibland tar livet andra vägar än man tror och just nu behöver jag skriva av mig om något som händer i mitt liv.

Igår kväll ringde min mamma till mig, det var ett sånt där samtal som man aldrig vill få. Hon berättade att min mormor har fått en hjärnblödning och att hon fått åka till sjukhuset. Det gjorde så ont att höra vad som hänt och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag träffade lite vänner och försökte tänka på något annat ett tag, men senare på kvällen gick jag hem till min syster och sov hos henne.
På sjukhuset hade de inte kunnat gett oss så mycket till svar, vi har bara fått veta att det är allvarlig. Min moster och kusin hade stannat hos mormor över natten och imorse åkte jag och min syster dit för att byta av dem. Min mormor är en person som alltid funnits i mitt liv och hon är väldigt pigg och aktiv, hon har aldrig varit sjuk på det här viset förut. Men att helt plötsligt se henne så sårbar var otroligt hemskt och jag blev påmind om att hon inte är odödlig, något som jag alltid trott.
Mormor är inte medveten om att är vi där, utan det enda vi kan göra är att sitta bredvid och vänta. Flera av mina släktingar kom dit och mitt på dagen byttes vi av och jag åkte hem till min lägenhet. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra och tyvärr så ser det inge bra ut. Jag ska åka tillbaka till sjukhuset om ett tag, jag vill egentligen inte för jag är rädd för vad som kan hända henne men jag kan inte heller vara själv.

Jag har så många fina minnen med mormor, när jag var liten gick jag inte på dagis eller förskola utan hon var min dagmamma när mina föräldrar jobbade. Jag minns hur jag fick åka i hennes Volvo till Föllinge och handla mat och hur hon så många gånger gräddat våfflor till oss barnbarn. Det är från henne som jag ärvt mitt intresse till texil och handarbete, hon har sytt mina systrars och kusiners balklänningar och hon stickar alltid på något fint.

Mormor, jag älskar dig och jag vill inte att du ska lämna oss.

Alpacka garn

Innan jag slutade på ullFORuM spann jag lite garn av alpacka ull. Ullen fick jag av Kerry på Toft Alpacas i England och det var både vit och brun ull. Jag gjorde ett tvåtrådigt handsticknings garn och här kommer bilder på processen i spinneriet och det färdiga garnet.

Ullen efter tvätt.

I kardverket blandade jag ut det bruna med lite vitt för att få ullen att gå så jämt ut och bli så mycket garn som möjligt.

Två färgat i spinnmaskinen är inte en vanlig syn.

Jag tvinnade ihop några av de vita trådarna tillsammans med de bruna i tvinnmaskinen.

Färdigt! :)

Garnet blev jätte mjukt och fint!

 Tror att jag bland annat ska sticka ett par vantar av det, ni får se vad det blir sen. :) 

Avslutning

I onsdags var det min sista dag på lärlingsutbildningen. Jag hade först en liten redovisning för några av dem på ullFORuM och Lärcentrum som jag har jobbat med under utbildningen. Jag lämnade dels in några skrivningar som jag gjort och så visade jag bilder och berättade om Englands resan. :)
Sen åkte ullFORuMs gänget till Actura i Östersund och åt lunch tillsammans. Det var roligt och jag har fått jobba med jätte trevliga människor.

Det känns både skönt och tråkigt att utbildningen är slut, det är jobbigt att studera och nu ser jag fram emot att jobba ett tag. Men det är tråkigt för att utbildningen har varit jätte rolig och lärorik. Och jag har fått chansen att få prova på och lära mig om något annorlunda men väldigt intressant.
Jag är fortfarande intresserad och kommer att fortsätta lite på ull och hantverks spåret. Jag har några små projekt på gång och jag kommer att fortsätta skriva här om vad som händer. Jag tänker inte berätta så mycket nu men det kommer snart mer! :)

Actura med servering på den översta våningen.

Eva, Lena, Karl, Gunilla & Anna

Utsikten över Östersund, Frösön och Storsjön.