1952 träffade min mormor Hildur Olofsson för första gången min morfar Erik-Folke Olsson. Mormor var då 18 år och var på besök hos sina kusiner i Stångviken över nyår. Det var bal på föreningshuset i Skärvången och mormor följde lite motvilligt med sina kusiner dit. Där blev hon uppbjuden av den tio år äldre Erik-Folke och de dansade några låtar tillsammans.
Sen tog det ett helt år innan de träffades igen, även då på bal i Skärvången. Då dansade de också några låtar och sen pratade de en stund. Efter det hördes de över telefon ibland och så skrev de brev till varandra. Mormor tyckte först att morfar var lite gammal, men sen så visade det sig att de hade så många gemensamma intressen och det dröjde inte länge fören de var ett par.
Påsken -54 kom morfar och hälsade på mormor i Olden och vid Valborg åkte de till Jamtli på majbrasan. Efter det följde mormor med morfar till Skärvången och Sörberget för första gången. Vid midsommar 1954 förlovade de sig och året efter gifte de sig den 24 juni i Rönneforskyrka. De var det första paret som vigdes i den nya kyrkan för den gamla hade brunnit ner året innan. Mormor var inte myndig när de gifte sig men eftersom hennes föräldrar inte hade något emot giftemålet så gick det bra. Efter bröllopet var det middag och bal på föreningshuset i Skärvången.
Den första tiden som gifta bodde mormor kvar i Olden, morfar jobbade som vikesmätare så han flyttade runt mycket och mormor var sjöldlärare i Olden. December -55 flyttade mormor till Skärvången och -56 flyttade hon och morfar in i en av de fyra lägenheterna i huset. De andra som bodde i huset i Sörberget var morfars föräldrar och hans systrar Anna-Stina och Britt-Karin och deras makar och barn. Som mest bodde det 16 personer i huset. Min moster Kristin föddes -56 och mormor och morfar fick sen sex barn tillsammans. Våren -58 köpte mormor och morfar gården och tog över.
Morfar drabbades av cancer och efter många års sjukdom gick han bort den 14 maj 1986. Mormor mindes att det var en tidig vår då han avled, för hon hade plockat påskliljor och satt vid hans sjuksäng.
Det känns bra att mormor och morfar är tillsammans igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar