Mormor

Igår kväll samlades flera från min släkt på sjukhuset för att säga hej då till mormor. Vi hade fått veta att hennes hjärnblödning var så allvarlig att hon inte skulle klara det. Mina föräldrar, min syster, mina mostrar, min morbror och mina kusiner fanns där vid hennes sida under hennes sista timmar.

Det gick 24 timmar efter hon hade åkt in på sjukhuset tills hon lämnade oss. Det gick fort men det känns bra att hon inte behövde lida länge. Men det gick för fort också, det hände alldeles för plötsligt, hon gick bort för tidigt och hon hade så många år kvar. Det känns så overkligt att hon är borta och just nu känner jag mig helt tom.

Sist jag träffade henne var bara för någon vecka sen. Jag och min syster hälsade på henne en kväll, vi satt i hennes soffa och klappade mina kusiners kattungar och mormor bjöd oss på glass och krusa. Hon var precis som hon alltid var och jag kunde aldrig tro att det var sista gången jag skulle träffa henne. 
Den kvällen lånade hon ut sin nystvinda till mig, jag har inte hunnit använda den något än och nu kommer jag aldrig kunna lämna tillbaka den till henne. 
Någon dag tidigare hade hon också pratat om att vi kunde ta fram hennes mammas spinnrock från sommarstugan och hon sa att jag gärna fick använda den om jag ville. Men vi hann inte det, det finns så mycket kvar som jag vill lära mig av henne, så mycket mer som jag vill dela med henne.

Jag har inte förstått än att hon är borta men jag saknar henne. Jag hoppas att hon har det bra där hon är nu, att hon mår bra och att hon får träffa morfar och Joel.

Här är bilder från min student förra året.

Karolin, Mamma, jag, Pappa, Elin & Momma.

Min mormor är en så otroligt vacker kvinna och hon lämnar ett stor tomrum efter sig.

Jag är så glad över att jag fått så många minnen med henne.
Kommer alltid minnas henne som en varm och underbar människa.

Älskade Mormor, Hildur Olsson vila i frid!