Lite snabbfakta om spinneriet är att de flesta maskiner är från 50-talet, så de är ganska gamla och läskiga för säkerheten på dem är inte jätte bra och man får akta sig så man inte fastnar i något kugghjul eller någon vals.
Ullen som går in i spinneriet tvättas inte innan, eftersom alpackaullen inte har så mycket lanolin i sig som fårull har. Men de tillsätter lite spinnolja i ullen innan det går in i kardverket. Det finns inte lika många steg i det här spinneriet som i mini-millen, utan fibrerna går genom ca fem maskiner innan det är färdigt och då skickas garnet iväg och blir tvättat innan det levereras till kunden.
De som jobbar på spinneriet är ca fem personer men några är yngre och de går som lärling. Rikard och Bob som är älst har jobbat inom textilindustrin länge och det märks att de kan mycket.
Kardmaskinen uppifrån, den är säkert 20 meter lång och består av två delar.
Den första delen kallas för skribblern och den andra delen kardar.
Här går fibrerna in och blir förgarn.
Valsar på kardverket.
Maskinen som spinner, den kallas för the Mule.
Förgarnet och spindlarna som garnet lindas upp på.
The dubbler som tvinnar ihop garnet till flertrådigt.
The dubbler.
Konerna med det entrådiga garnet.
Den enda maskinen som jag inte fått se än är den första som ullen går igenom, den har en liknande funktion som plysen har i mini-millen men den är mycket större. Jag hoppas på att jag får se den igång imorgon.
Intressant att dom inte tvättar ullen innan!
SvaraRaderaDu lär dig ju hur mycket som helst på den här resan! Det ska bli spännande att höra om allt när du kommer hem. Nästa anhalt är Wales, väl?